Martin Arne Mantén Säfström
Detta är min älskade pojkvän Martin!
Han föddes i Småland och bodde på en bondgård med sin mamma i 9 år. Sedan flyttade han till sin pappa i Järbo, en liten "by" utanför Sandviken. Ni vet, Järbo garn! Sedan flyttade han till sin mamma i Falköping och bodde där i ca. 1 år. Sedan fick han flytta till ett familjehem utanför Nora typ. Det var i vårterminen av åttan, och han började då i min klass. Då hade han långt hår som stod ut åt alla håll och alla trodde att han hade sperma i håret. Efter några månader raka han av sig allt hår, och fick helt plötsligt mycket mer respekt och sågs som en helt annan person. Han och jag började prata på facebook och msn, och det visade sig att vi hade ganska mycket gemensamt och hade asroligt ihop. Så efter ett tag skrev han att han gillade någon men ville inte berätta vem det var, men tillslut fick jag ur honom att det var mig han gillade! Vi bestämde oss för att träffas och vi blev tillsammans! Detta var 10 maj 2010. Vi var tillsammans i ca. 3 veckor, sedan gjorde jag slut. Men vi blev tillsammans igen efter kanske 4 dagar. Vi hade det jätte bra! Tills han fick flytta till sin mamma i Falköping för han fick inte bo kvar på familjehemmet. Soc lovade att leta vidare efter ett hem runt Örebro. Vi träffades några dagar i månaden under sommarlovet. Sedan en vecka innan skolan började ringde soc och sa att de inte hittat något hem i Örebro, fast dom hade sagt att dom hade något på gång. Så skolan började, och Martin gick inte i skolan på nån/några månader kanske. Och vi träffades nån helg i månaden. Sen flyttade Martin tillbaka till sin pappa i Sandviken och började skolan där. Och just nu träffas vi en eller två helger i månaden. Alltså högst 6 dagar i månaden.
Jag tror inte att många förstår hur det känns att aldrig få träffa sin pojkvän/flickvän. Det är förjävligt. Men jag har valt det här, och jag står ut. Men jag klarar inte av att titta framåt, utan jag lever i nuet och hoppas på det bästa. Jag vet att allt kommer bli bra, hur det än slutar. Jag älskar i alla fall Martin så otroligt mycket, och han kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta, vad som än händer. Att ha nån så fin i mitt liv betyder mycket.
Han föddes i Småland och bodde på en bondgård med sin mamma i 9 år. Sedan flyttade han till sin pappa i Järbo, en liten "by" utanför Sandviken. Ni vet, Järbo garn! Sedan flyttade han till sin mamma i Falköping och bodde där i ca. 1 år. Sedan fick han flytta till ett familjehem utanför Nora typ. Det var i vårterminen av åttan, och han började då i min klass. Då hade han långt hår som stod ut åt alla håll och alla trodde att han hade sperma i håret. Efter några månader raka han av sig allt hår, och fick helt plötsligt mycket mer respekt och sågs som en helt annan person. Han och jag började prata på facebook och msn, och det visade sig att vi hade ganska mycket gemensamt och hade asroligt ihop. Så efter ett tag skrev han att han gillade någon men ville inte berätta vem det var, men tillslut fick jag ur honom att det var mig han gillade! Vi bestämde oss för att träffas och vi blev tillsammans! Detta var 10 maj 2010. Vi var tillsammans i ca. 3 veckor, sedan gjorde jag slut. Men vi blev tillsammans igen efter kanske 4 dagar. Vi hade det jätte bra! Tills han fick flytta till sin mamma i Falköping för han fick inte bo kvar på familjehemmet. Soc lovade att leta vidare efter ett hem runt Örebro. Vi träffades några dagar i månaden under sommarlovet. Sedan en vecka innan skolan började ringde soc och sa att de inte hittat något hem i Örebro, fast dom hade sagt att dom hade något på gång. Så skolan började, och Martin gick inte i skolan på nån/några månader kanske. Och vi träffades nån helg i månaden. Sen flyttade Martin tillbaka till sin pappa i Sandviken och började skolan där. Och just nu träffas vi en eller två helger i månaden. Alltså högst 6 dagar i månaden.
Jag tror inte att många förstår hur det känns att aldrig få träffa sin pojkvän/flickvän. Det är förjävligt. Men jag har valt det här, och jag står ut. Men jag klarar inte av att titta framåt, utan jag lever i nuet och hoppas på det bästa. Jag vet att allt kommer bli bra, hur det än slutar. Jag älskar i alla fall Martin så otroligt mycket, och han kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta, vad som än händer. Att ha nån så fin i mitt liv betyder mycket.
Kommentarer
Trackback
